Sarz

Jag kom iväg till slut, och mamma följde med mig! Jag har planerat länge att gå på yoga, faktiskt ända sedan i höstas. Inte så att jag funderat på att gå varje gång det har varit ett pass på Friskis, men lite då och då har jag tänkt att "nu måste jag gå". För jag tror att det skulle vara himla nyttigt för mig och mina stela muskler att få yoga lite regelbundet. Jag märkte i går hur det stramade i musklerna lite här och var, hur ovig jag var i vissa positioner och hur svårt det var att slapna av. I en övning till exempel var jag så koncentrerad på att slapna av i armen (som låg i en konstig ställning så att de nästan gjorde ont) att jag knappt märkte att jag låg spänd som en stålfjäder i resten av kroppen...

Nu är äntligen första steget taget och jag hoppas hoppas att jag (vi) kommer klara av att fortsätta gå dit under sommaren! Träningsvärken idag vittnar om att vi skulle behöva det båda två...

Det finns födelsedagar man minns mer än andra. Jag har haft väldigt många bra födelsedagar vad jag kan minnas, men det är ofta inte de som etsar sig fast i minnet. En riktigt dålig, förmodligen den sämsta hittills, var när jag gick i lågstadiet.

   Jag minns inte om jag skulle fylla åtta eller nio, men jag hade i alla fall längtat efter födelsedagen och sett fram emot att det var en skoldag så jag fick gå till skolan. För i skolan väntade en prydnadstårta som man fick ha på sin plats under dagen och dessutom annan uppmärksamhet som hör till när man fyller år. Jag hade också till den här födelsedagen tjatat hemma om att jag skulle få tårta till frukost, eftersom det alltid förekom i filmer och böcker. Det ville jag också ha, och till sist gav mamma och pappa med sig! Fast jag skulle inte få den på sängen och mamma ville att jag åt lite vanlig frukost först.

    På födelsedagens morgon vaknade jag med migrän av värsta sort. Jag mådde illa och ville absolut inte ha något att äta ? allra minst tårta. Jag fick mina presenter i sängen och mamma hade också med sig den vanliga frukosten upp. Som jag knappt rörde. Jag minns inte riktigt sen, men jag antar att jag släpade mig ner för att försöka äta lite tårta. En tårta som pappa stått och gjort på morgonen eftersom jag inte tyckte om vanlig gräddtårta utan ville ha en med maräng (och de mjuknar om man lägger ihop tårtan för lång i förväg). Jag åt inte mycket tårta alls och sen kom ju den stora frågan om jag skulle gå i skolan eller inte. Mamma som var mycket förnuftigare tyckte såklart att jag skulle stanna hemma. Och det hade jag gått med på en vanlig dag också, men nu var det ju min födelsedag! Till sist gav sig mamma och det bestämdes att pappa skulle köra mig till skolan. Jag låg i sängen in i det längsta innan det var dags att åka, för egentligen orkade jag ju inte stå upprätt i en minut ens. Jag minns att jag hade gula tights och en gulmönstrad tunika på mig för det var en ganska varm och solig dag.

    När jag kom fram till skolan orkade jag inte annat än att sjunka ner på en bänt på skolgården. Jag minns inte riktigt sen om jag självmant gick in på fritids och erkände att jag mådde dåligt, eller om någon i personalen hittade mig på bänken. Kanske övertalade någon kompis mig att gå in. Jag hamnade i alla fall i fritids kök och fröknarna ringde till mamma - redan innan skolan ens hunnit börja. Under tiden jag satt och väntade så frågade en av fröknarna vad jag hade ätit till frukost (för som vanligt när jag hade huvudvärk så trodde alla att det berodde på att jag ätit eller druckit dåligt, vilket kanske var fallet ibland men inte när jag hade migrän). Jag svarade som det var, att jag hade ätit mest tårta. "Tårta?!" sa fröken väldigt skeptiskt och sedan förmodligen något ytterligare om att det inte var en bra frukost. Det minns jag inte, vad jag dock minns var att ingen av fröknarna där i köket gjorde kopplingen att jag kanske ätit tårta av en anledning, de kom inte på att det var min födelsedag. Det tror jag mamma upplyste dem om när hon kom till skolan för att hämta mig (i en taxi eftersom hon inte hade bil) och förmodligen förklarade varför hon skickat sin (envisa?) dotter till skolan fastän hon mådde så dåligt att hon inte orkade stå upp?

    Jag antar att jag tillbringade resten av dagen i ett mörkt, tyst rum sovandes och att jag kanske blev bättre på kvällen och att vi då åt upp den sörjiga marängtårtan?

En annan födelsedag som jag minns var när jag fyllde 12 och gick i femman. Då stukade (eller vrickade?) jag armen dagen före då jag föll på cykeln. Fick sitta på akuten hela kvällen för att få den röntgad. På födelsedagen skulle vi i klassen ordna en danskväll (med linedans) för våra föräldrar. Det blev ingen dålig dag, vi hade ingen vanlig skoldag utan ägnade dagen åt att förbereda inför dansen (jag och en kompis satt i en annan klasskompis kök och gjorde en massa salladsdressing som vi skulle bjuda på) och danskvällen blev en riktig succé. Men det krånglade ju till det lite i dansen att jag inte kunde röra på vänster arm?

Den här födelsedagen är hittills väldigt bra :) Ingen migrän och inget stukat eller vrickat!