Sarz

Oj, vilken skillnad det är på personer! Till fallstudien jag ska göra i Projekt- och processledningskursen och som jag äntligen har kommit igång med ska jag göra någon form av jämförelse/analys av två organisationer som håller på med stadsodling. Det innebär för min del telefonintervjuer och det är ju alltid lite läskigt eftersom man inte vet på förhand vilken inställning personen på andra sidan har till att bli intervjuad eller vilken tid han/hon har att lägga på att berätta ordentligt.  Det kan bli en väldig skillnad på vad man får ut av intervjun, minst sagt. Här är ett exempel:

Häromdagen telefonintervjuade jag en tjänsteman på gatukontoret i Malmö. Han var trevlig och svarade på frågorna men var abslout inte självgåeende i sina svar. Inte typen som spontant gick in på sidospår om jag säger så. Ganska torr.

Nu, håller jag på att hämta mig från upplevelsen att ha pratat med en projektledare som minst sagt brinner för det här med stadsjordbruk. Hur trevlig som helst och kunde konsten att prata på. I början av samtalet sa han att han hade tio-femton minuter innan han skulle iväg. Efter tjugofem minuters monolog om stadsjordbruk, integration och livsmedelsproduktion var han trots allt tvungen att avsluta. Men inte inna han erbjudit sig att prata mer vid ett senare tillfälle. När jag erkände att det egentligen var skitbråttom med svar så kom vi överens om att höras igen senare i eftermiddag. Helt galet! Bra i alla fall, nu får jag chansen att renskriva bakgrundshistorien han drog nu, begrunda den och fundera på om jag ska formulera om lite bland mina frågor.

Så otroligt peppande att prata med en människa som verkligen brinner för något!