Sagan om citronen
En gång i urminnes tider köpte jag en citron. Av denna citron använde jag halva till att göra glass åt min bror och mina kusiner. Den andra halvan la jag in i plastfolie och la i kylen. När vi ett par dagar senare åkte till stugan packade jag ner den i en kylväska för att ta med. Väl framme packade pappa upp väskan och la matebn i kylen. Där slutar spåren efter den citron jag kände.
Tre veckor senare, nästan fyra veckor efter inköpsdagen dök citronen upp igen. I en något förnyad skepnad kan man väl säga. Längst ner på botten av grönsakslådan låg en grön oasis-liknande hög på en bit plastfolie. Den var formad som en citron, men det var också enda likheten.
Citronen var så genommöglig att jag nog aldrig sett något mögligare. Tanterna i Rent Hus på fyran skulle blivit överförtjutsta av att hitta den, konstaterade lillebror. När vi vände grönsakslådan ovanför sophinken och skrapade ner citronen så kom ett moln från den. Ett moln av mögelsporer.
Äckligtt. Hälsofarligt. Inte undra på att mejeriprodukterna smakat konstigt i kylskåpet den senaste tiden.
Tyvärr, tyvärr tog vi ingen bild av citronen. Det hade gjort sig bra med en avlutande bevisbild här...
Tre veckor senare, nästan fyra veckor efter inköpsdagen dök citronen upp igen. I en något förnyad skepnad kan man väl säga. Längst ner på botten av grönsakslådan låg en grön oasis-liknande hög på en bit plastfolie. Den var formad som en citron, men det var också enda likheten.
Citronen var så genommöglig att jag nog aldrig sett något mögligare. Tanterna i Rent Hus på fyran skulle blivit överförtjutsta av att hitta den, konstaterade lillebror. När vi vände grönsakslådan ovanför sophinken och skrapade ner citronen så kom ett moln från den. Ett moln av mögelsporer.
Äckligtt. Hälsofarligt. Inte undra på att mejeriprodukterna smakat konstigt i kylskåpet den senaste tiden.
Tyvärr, tyvärr tog vi ingen bild av citronen. Det hade gjort sig bra med en avlutande bevisbild här...
Kommentarer
Trackback
