Sarz

I början var det lätt. Att stå utanför. Det kom någon enstaka förfrågan om att bli vän från mer avlägsna bekanta. Sen kom ju fenomenet Facebook och nu är alla med. Till och med kära bror gick med härom månaden, han som inte ens hade lunarstorm under dess glansdagar. Kusinerna är med, de flesta kompisarna, och bara idag fick jag två förfrågningar från två kusiner om att gå med och bli vän...

Vi får ofta mejlutskick via studentmejlen om olika miljödemonstationer oc klimataktioner, senaste månaden har det alltid funnits en länk nederst: se Facebook.

Min kompis sa att det gjorts en undersökning bland studenterna på Ekonomicentrum i Lund, och att 90% hade Facebook, så många så att institutionen funderade på att använda det i undervisningen!

Men så kommer ju argumenten. Kan man inte hålla kontakt med de man vill hålla kontakt med, på andra sätt? Är det inte läskigt att Facebook tar sig rättigheter till alla bilder man eventuellt lägger upp? Man måste ju inte lägga upp några, men läskigt att det finns en sådan klausul överhuvudtaget. Är det inte läskigt att man inte kan vsluta sitt medlemskap och bli borttagen från sidan?

Fast å andra sidan. Alla har det, det är det nya sociala och alla pratar om det. Överallt. Hela tiden.

Går det att Våga Vägra Facebook?

(undrar om det finns någon sådan Facebook-grupp? =) )