Sarz

Usch, jag hatar den delen av projektarbetena som går ut på att ringa okända personer och ställa en massa frågor. Nu har jag i uppdrag att ringa en professor vid Chalmers som ägnar sig åt livscykelanalyser, för att fråga om hon har några tips på undersökningar rörande matkassar, som ju är det vårt projekt handlar om.

Jag förbereder mig, skriver upp ett litet inledningsmanus, stolpar upp vad jag vill fråga, ringer och får lite pepping av Britta innan jag tar ett djupt andetag, slår nummret och ringer professorn.
Inget svar.
Å ena sidan är jag lättad, nu slapp jag ju prata med henne. Å andra sidan så måste jag prova igen om en stund... ångest!