Sarz

Kullaberg var underbart fint! Dit rekomenderar jag er varmt att åka om ni inte redan varit där. Ett tips är bara att vädret ska vara bra. Regn och blåst är dåligt. Regn eftersom det gör det farligare att klättra på stenarna och blåst för att det helt enkelt är pinande kallt! Sen tror jag man ska undvika turistsässongen, med tanke på alla parkeringssplatser, betalstationen och glasskisoken så kan det nog vara mycket folk en solig dag i juli. Vi såg inte en enda människa när vi var där utan hade stränderna (eller vad man kallar det) för oss själva. Vi hade ganska tur med vädret också - inget regn, men nordliga vindar. Vilket gjorde att när vi var och tittade på nordsidan så var det riktigt blåsigt och kallt. När vi sedan vandrade över på sydsidan var det kav lungt och hur skönt som helst!

Fick ett rejält träningspass av att klättra runt bland stenarna och var riktigt trött på kvällen. Orkade inte uppdatera och lägga ut bikder här, sen har resten av veckan flutit i väg utan direkt tid. Men nu, kära läsare (hur många det nu kan vara?!) kommer lite text och bilder :) En kort geoligilektion! (kan inte låta bli...)


1. Utsikt över nordsidan. Stenarna är ambifoliter, dvs metamorfserad diabas, 2. Blåsigt värre på nordsidan och några höga vågor, 3. Vindstilla på sydsidan och solen tittade fram, 4. Ett av stenfenomenen vi tittade på, en sur gångbergart kallad pegmatit som består av mineralen plagioklas, kalifältspat och kvarts och bildades för ca 950 miljoner år sedan! 

Två viktiga händelser har format Kullaberg: (och som är svåra att föreställa sig)

1. För ca 970 miljoner år sedan kolliderade vår kontinent med en annan kontinent. Vår kontinent trycktes ner på 40 km djup. Höga tryck där bergarten diabas blir bergaarten ambifolit. Händelsen liknar det som sker under Himalaya idag. Några hundra miljoner år senare har berget slipats ner så att berget som då var fyra mil under ytan nu går i dagen.
2. För 300 miljoner år sedan skedde en isärdragdning tvärs genom Skåne och berggrunden sprack upp. 1000-tals sprickor bildades i ett system känt som Tornqvistzonen (från Mittantlantiska ryggen och tvärs genom Europa NV-SO ner till Svarta havet). Det blev möjligt för mantelmagmor (av typen diabas) att tränga upp i sprickorna och bilda det vi idag ser som diabasgångar. Dessa är parallella med Tornqvistzonen.
   De Skånska horstar bildades också under Tornqvist-tiden. Våra horstar, som ofta är felaktigt benämnda som rullstensåsar, är bla Hallandsåsen, Söderåsen och Rommelåsen.

Sug in kunskapen! Och återkom gärna till min blogg...